Det är synd om människorna
Lyckades glömma mitt USB-minne i en av skolans datorer igår, minnet innehöll ca 16 GB foton, skolarbeten, filmer och värst av allt min gamla dagbok från ett par år tillbaka. (!!!) Självklart var det för mycket att hoppas på att det var någon vänlig själ som hittade det och lämnade in det i receptionen, istället var det någon patetisk liten ryggradslös halvmänniska som tyckte att han/hon hade bättre användning för det själv. Vem snor ett USB-minne liksom?? Hur illa ställt är det inte i hjärnan då? Jag kan förstå om man hittar pengar men personen ifråga borde ju fattat att innehållet (nästan 16 GB ju!!!!) förmodligen var väldig viktigt för någon. Hur har man samvete att göra det?? Idiot!!!
Usch, nu ska jag dränka mina sorger över den förtappade mänskligheten med mat på en veganrestaurang, en flamenco show och några glas vin, i sällskap av Selena, hennes kompis Kristina och vår kära Polly som återvänt från England den här veckan. Ha en bra fredagkväll! Hej hej!
